Kilema i Stockholm

 Alltid lika roligt när det finns en anledning att skriva något nytt i den här bloggen som vanligtvis lider av undernäring.

Kilema, som egentligen heter Clément Randrianantoandro, är född år 1960 och har varit en av Madagaskars främsta musiker under ganska lång tid. Han började sin karriär som medlem i Justin Valis trio, separerade dock omkring 1997 från bandet och publicerade en egen soloskiva med titeln ”Ka Malisa”. Därefter försvann Kilema i några år rätt så spårlöst, men just när man redan hade trott att han aldrig mer skulle dyka upp igen, så släppte han år 2003 sitt andra album ”Lavi-Tany”. Då hade han bosatt sig i Spanien, närmare bestämt i Andalusien, där han också bor kvar idag. För knappt fyra år sedan kom så det tredje albumet ”Mena” som förresten släpptes i en mycket vacker utgåva. Den ser ut som en liten bok. Där finns inte bara alla sångtexter med översättning till engelska, utan även mycket informativt textmaterial om Kilema och Madagaskar samt väldigt fina fotografier.

Sedan flera år tillbaka turnerar Kilema i olika europeiska länder framför allt i syfte att göra barn och ungdomar bekanta med madagassisk musik. I Sverige har han sammanlagt redan varit fem gånger. I vintras turnerade han till exempel genom Sörmland, men olyckligtvis (för mig) uppträdde han alltid på ställen som är fullständigt omöjliga att komma till utan bil. Den här gången fick jag tursamt nog veta i god tid (tack, Kanto) att Kilema skulle komma till Stockholm, och nu äntligen fick jag se honom live för första och andra gången.

Kilema uppträdde på Stiftelsen Konstnärshem igår och på Afrikadagen i Bagarmossen idag. Med sig hade han sin bror Nesta som spelar percussion och sjunger harmoniröst. Själv spelar Kilema de endemiska madagassiska instrumenten marovany, valiha och kabosy. Hur dessa instrument ser ut och hur de låter har jag beskrivit i flera tidigare inlägg. Stämningen på dessa två intima konserter var mycket vänlig, publiken på båda ställena mycket öppen och nyfiken. Kilema och Nesta bjöd på en dryg timmes musik som till största delen bestod av repertoaren från de tre CD-skivor som jag nämnde tidigare, men vi fick också höra den på madagassiska konserter lika obligatoriska som underbara låten Afindrafindrao (under första konserten även ackompanjerad av genuin madagassisk dans, tack vare tre närvarande damer från den Röda Ön ). Som en hyllning till sin svenska publik hade Kilema till publikens stora förtjusning också övat in en tolkning av Björn Afzelius’ ”Sång till friheten”. Den gjorde stor succé framför allt på den andra konserten idag.

Kilema och Nesta är genomsympatiska, varma människor och dessutom fullblodsmusiker med en underbart uppriktig inställning gentemot sitt yrke och en fantastisk attityd gentemot sin publik. De tar sin musikaliska mission på lika stort allvar som de använder sig av genuin humor i sina framträdanden.

Kilema uppträder en gång till i Stockholm, nämligen på måndagen den 10 september på Just Africa (Södermalmstorg 4), klockan 18.00. Detta sker i samband med en releasefest för Suzanna Petersson Keros bok ”Berättelsen om den sportiga tuppen”, där författarinnan berättar om sina upplevelser och intryck under en tre månader lång resa till Madagaskar.

Klippet här nedan kommer inte från gårdagens eller dagens konsert, utan är taget från ett tidigare uppträdadande av Kilema och Nesta i Stockholm.

Erick Manana & Jenny Fuhr – Feom-baliha tokana

En av de allra vackraste madagassiska sånger på senare år sjungs av Erick Manana och Jenny Fuhr.

Jenny är en ung tysk kvinna som har tillägnat sitt liv åt Madagaskars musik. Sedan några år tillbaka sjunger och spelar hon tillsammans med Erick som ju är en av Madagaskars allra största stjärnor. Jenny är inte bara en virtuos sångerska, utan spelar också violin och blockflöjt. Hon behärskar flöjten på ett sätt som väldigt starkt påminner om den gamle och tyvärr redan framlidne flöjtkungen Rakoto Frah. Jenny talar dessutom på madagassiska på ett sätt att öns befolkning blir fullständigt betagen och imponerad av hennes förmåga. Med andra ord – Jenny gör allt det som jag i mitt eget beskedliga liv bara har kunnat drömma om att göra, och det är inte utan en viss avundsjuka som jag skriver om henne här. Men inte riktigt på allvar ändå, för hon är dessutom en underbar, varm människa med en vacker utstrålning, och jag unnar henne av hela mitt hjärta alla hennes framgångar och fina upplevelser. Hoppas att så många som möjligt i hela världen får ta del av hennes musikaliska talang…

Feo-Gasy – Malok’ila

…och om vi ändå håller på att fylla på med vackra saker här igen – ett av de vackraste musikaliska ögonblick jag någonsin fick uppleva i mitt liv, från Feo-Gasys konsert i en förort utanför Paris den 11 november förra året. Även om Feo-Gasy har jag skrivit förut i denna blogg och vill inte upprepa mig i onödan.

Den här sången har skrivits av Erick Manana och beskriver den hemlängtan och smärta som madagassiska människor känner efter att ha lämnat sitt land. Jag känner gåshud över hela kroppen när jag hör hur hela publiken sjunger med. Misaotra betsaka, Bernd Leideritz, för att du har spelat in och publicerat detta.

Madagascar All Stars – Masoala

Det är två, nästan tre år sedan jag skrev någonting i den här bloggen, för jag antog att ingen läser det här ändå, men nu KAN det kanske vara så att någon läser, och därför vill jag försöka blåsa liv i det här en sista gång. Med tanke på att Facebook, MySpace och alla andra möjliga och omöjliga portaler finns, så kan man egentligen undra om det överhuvudtaget fortfarande finns behov av temabloggar, men… låt oss helt enkelt anta att det finns det.

Och därför vill jag inviga nypremiären med en liten video som omfattar fem av de allra största stjärnorna inom Madagaskars musik under de gångna, säg, 20-40 åren. Justin Vali, Erick Manana, Regis Gizavo, Fenoamby, Olombelo Ricky och Dama Mahaleo i en och samma grupp – det är ungefär som att ha Bob Dylan, Paul McCartney, Neil Young, Leonard Cohen,  Mick Jagger och Bruce Springsteen på en och samma scen. Jag har skrivit om i stort sett alla dessa musiker i min blogg förut och vill därför inte tjata ut det här inlägget i onödan, utan ska i stället bara länka till den här underbara sången som inleder Madagascar All Stars’ första och hittills enda album. Masoala har skrivits av Justin Vali och är en hymn till nationalparken med samma namn i nordöstra Madagaskar. Justin är mycket engagerad i ekologiska frågor i Madagaskar och kämpar mycket aktivt för att bevara öns unika natur.

Hira Gasy-länkar

Vid flera tidigare tillfällen, till exempel här, skrev jag lite om den för Madagaskar lika typiska som unika konstformen Hira Gasy. Min kära Facebook-väninna Rondro har på sin egen sida samlat ihop åtta stycken usökta videoklipp som illustrerar på väldigt fina och varierade sätt hur Hira Gasy låter och ser ut. Ett besök av dessa länkar lönar sig alla gånger för alla som vill veta mer eller helt enkelt bara njuta av färgglada, originella och harmoniska framträdanden:

Rondros Hira Gasy-länkar

Jenny Fuhr och Erick Manana

Ett magiskt ögonblick under årets konsert med Erick Manana på l’Olympia den 7 november 2009. Den otroligt duktiga tyska violinisten och flöjtisten Jenny Fuhr gör ett frenetiskt bejublat framträdande tillsammans med Erick och bandet. De framför en instrumentalversion av en av mina absoluta favoritlåtar, nämligen Bitika. Publikens entusiasm spränger alla gränser när hon spelar en solopart på flöjten som påminner nästan spöklikt om den bortgångne Rakoto Frahs oförglömliga konster på detta instrument.

Jenny Fuhr är precis som jag fullständigt frälst av madagaskisk musik, men till stor skillnad från mig är hon en väldigt begåvad musiker och har dessutom investerat mycket mer tid och engagemang för sin musikaliska passion än vad jag har kunnat uppbåda under de senaste cirka tio åren. Jenny har gjort allt det som jag bara har kunnat drömma om, nämligen att åka till Madagaskar, tillbringa flera månader där, umgås med många spännande musiker därifrån, spela och sjunga tillsammans med dem, forska i madagaskisk musik… Ja, jag är faktiskt något avundsjuk på Jenny, men på ett mycket vänligt sätt. Det är underbart att hon har fått uppleva allt detta på riktigt. Min egen dröm har ganska länge just varit att famföra låten Bitika någon gång i mitt liv tillsammans med Erick Manana, antingen på scen eller också bara på skoj, någonstans, var som helst. Jenny har i alla fall gett mig hopp om att denna dröm kanske någon vacker dag ändå och trots allt kommer att besannas.

Cher(e)s ami(e)s malgaches, si vous voulez lire une traduction francaise de cet article, s.v.p. écrivez moi un commentaire.

The event…

Några fint sammanfattade impressioner och höjdpunkter från 2009-årets absolut största musikaliska händelse, nämligen Erick Mananas konsert på l’Olympia den 7 november  i Paris. Jag kan inte komma ihåg någon annan musikalisk uppelevelse i mitt liv som rört mig lika mycket, och så kitschigt och patetiskt som det kan låta – jag vill tacka livet för att jag fick vara med om denna kväll…

Chèr(e)s ami(e)s malgaches, si vous voulez une traduction de cet article en francais, s.v.p. écrivez moi un commentaire.

Kolibera – Fody an’ala

Jag börjar det nya året 2010 – som ju bara kan bli bättre än det absoluta skitåret 2009 – med att publicera en liten video av en av mina favoritartister från Madagaskar. Colbert Ranaivoarison är inte bara medlem i Madagaskars musikaliska motsvarighet till ”Dreamteam”  som heter Feo-Gasy, utan också en av landets allra främsta gitarrspelare och kompositörer. ”Tarika Kolibera” heter hans eget band som ägnar sig mest åt vacker traditionell folkmusik från Madagaskars högland.

Chèr(e)s ami(e)s de Madagascar, si vous voulez une traduction de cet article en francais, s.v.p. écrivez moi un commentaire.

Taona vaovao tonga lafatra ho anao

Det har gått en lång tid sedan det blev något skrivet här, men det ska det fan i mig bli ändring på. Musiken från Madagaskar MÅSTE spridas till så många människor som möjligt, och mitt enda nyårslöfte för 2010 kommer att gå ut på just detta.

Chèr(e)s ami(e)s malgaches, si vous voulez une traduction de cet article en francais, s.v.p. ècrivez moi un commentaire.

Levelo har avlidit

Efter nästan et helt års uppehåll är det av en mycket sorglig anledning som jag återupptar min (av mig själv) älskade Madagaskar-blogg.

Jean de Britto Marie Rakotoarivelo, i Madagaskar bättre känd under sitt artistnamn Levelo, dog idag bara 50 år gammal efter en lång och svår sjukdom.

Levelo har komponerat några av de vackraste sånger som någonsin har skrivits, inte bara i sitt hemland, utan enligt min uppfattning i hela världen. Han hade en otrolig begåvning att skapa en utomordentligt lyckad symbios av enkla melodier och komplexa rytmer. Min absoluta favoritlåt heter ”Voandalana” och har förevigats på bandet Tarikas album Son Egal. Tyvärr finns det ingen videoklipp på youtube med denna sång, men jag funderar på att skapa en egen sådan, förhoppningsvis med Hanitrarivo Rasoanaivos tillstånd.

Men det finns i alla fall några spridda ljud- och bildexempel på Levelos ojämförliga melodiskaparkonst att hitta i webben, och jag tar mig friheten att infoga ett par tre här nere under min text.

Vila i frid, Levelo. Du ska veta att du är mycket saknad i en del av världen som befinner sig väldigt långt ifrån ditt hemland.