Vid flera tidigare tillfällen, till exempel här, skrev jag lite om den för Madagaskar lika typiska som unika konstformen Hira Gasy. Min kära Facebook-väninna Rondro har på sin egen sida samlat ihop åtta stycken usökta videoklipp som illustrerar på väldigt fina och varierade sätt hur Hira Gasy låter och ser ut. Ett besök av dessa länkar lönar sig alla gånger för alla som vill veta mer eller helt enkelt bara njuta av färgglada, originella och harmoniska framträdanden:
januari 3, 2010
januari 1, 2010
Jenny Fuhr och Erick Manana
Ett magiskt ögonblick under årets konsert med Erick Manana på l’Olympia den 7 november 2009. Den otroligt duktiga tyska violinisten och flöjtisten Jenny Fuhr gör ett frenetiskt bejublat framträdande tillsammans med Erick och bandet. De framför en instrumentalversion av en av mina absoluta favoritlåtar, nämligen Bitika. Publikens entusiasm spränger alla gränser när hon spelar en solopart på flöjten som påminner nästan spöklikt om den bortgångne Rakoto Frahs oförglömliga konster på detta instrument.
Jenny Fuhr är precis som jag fullständigt frälst av madagaskisk musik, men till stor skillnad från mig är hon en väldigt begåvad musiker och har dessutom investerat mycket mer tid och engagemang för sin musikaliska passion än vad jag har kunnat uppbåda under de senaste cirka tio åren. Jenny har gjort allt det som jag bara har kunnat drömma om, nämligen att åka till Madagaskar, tillbringa flera månader där, umgås med många spännande musiker därifrån, spela och sjunga tillsammans med dem, forska i madagaskisk musik… Ja, jag är faktiskt något avundsjuk på Jenny, men på ett mycket vänligt sätt. Det är underbart att hon har fått uppleva allt detta på riktigt. Min egen dröm har ganska länge just varit att famföra låten Bitika någon gång i mitt liv tillsammans med Erick Manana, antingen på scen eller också bara på skoj, någonstans, var som helst. Jenny har i alla fall gett mig hopp om att denna dröm kanske någon vacker dag ändå och trots allt kommer att besannas.
Cher(e)s ami(e)s malgaches, si vous voulez lire une traduction francaise de cet article, s.v.p. écrivez moi un commentaire.
The event…
Några fint sammanfattade impressioner och höjdpunkter från 2009-årets absolut största musikaliska händelse, nämligen Erick Mananas konsert på l’Olympia den 7 november i Paris. Jag kan inte komma ihåg någon annan musikalisk uppelevelse i mitt liv som rört mig lika mycket, och så kitschigt och patetiskt som det kan låta – jag vill tacka livet för att jag fick vara med om denna kväll…
Chèr(e)s ami(e)s malgaches, si vous voulez une traduction de cet article en francais, s.v.p. écrivez moi un commentaire.
Kolibera – Fody an’ala
Jag börjar det nya året 2010 – som ju bara kan bli bättre än det absoluta skitåret 2009 – med att publicera en liten video av en av mina favoritartister från Madagaskar. Colbert Ranaivoarison är inte bara medlem i Madagaskars musikaliska motsvarighet till ”Dreamteam” som heter Feo-Gasy, utan också en av landets allra främsta gitarrspelare och kompositörer. ”Tarika Kolibera” heter hans eget band som ägnar sig mest åt vacker traditionell folkmusik från Madagaskars högland.
Chèr(e)s ami(e)s de Madagascar, si vous voulez une traduction de cet article en francais, s.v.p. écrivez moi un commentaire.
Taona vaovao tonga lafatra ho anao
Det har gått en lång tid sedan det blev något skrivet här, men det ska det fan i mig bli ändring på. Musiken från Madagaskar MÅSTE spridas till så många människor som möjligt, och mitt enda nyårslöfte för 2010 kommer att gå ut på just detta.
Chèr(e)s ami(e)s malgaches, si vous voulez une traduction de cet article en francais, s.v.p. ècrivez moi un commentaire.
augusti 4, 2009
Levelo har avlidit
Efter nästan et helt års uppehåll är det av en mycket sorglig anledning som jag återupptar min (av mig själv) älskade Madagaskar-blogg.
Jean de Britto Marie Rakotoarivelo, i Madagaskar bättre känd under sitt artistnamn Levelo, dog idag bara 50 år gammal efter en lång och svår sjukdom.
Levelo har komponerat några av de vackraste sånger som någonsin har skrivits, inte bara i sitt hemland, utan enligt min uppfattning i hela världen. Han hade en otrolig begåvning att skapa en utomordentligt lyckad symbios av enkla melodier och komplexa rytmer. Min absoluta favoritlåt heter ”Voandalana” och har förevigats på bandet Tarikas album Son Egal. Tyvärr finns det ingen videoklipp på youtube med denna sång, men jag funderar på att skapa en egen sådan, förhoppningsvis med Hanitrarivo Rasoanaivos tillstånd.
Men det finns i alla fall några spridda ljud- och bildexempel på Levelos ojämförliga melodiskaparkonst att hitta i webben, och jag tar mig friheten att infoga ett par tre här nere under min text.
Vila i frid, Levelo. Du ska veta att du är mycket saknad i en del av världen som befinner sig väldigt långt ifrån ditt hemland.
september 11, 2008
september 10, 2008
augusti 17, 2008
Rajery – Dorotanety (Critique)
Les titres:
1.: Malaso
2.: Jijy
3.: Malahelo Ny Tany
4.: Rila
5.: Embona
6.: Songetaka
7.: Dadilahi
8.: Ankizy Mitondra Kilema
9.: Faly
10.: Fahendrena
11.: Doratanety
Detta är den franska versionen av inlägget som jag publicerade senast i denna blogg.
Sans doute beaucoup de mes lecteurs malgaches connaissent Rajery très bien et mon article peut être un petit peu superflu. D’autre part, je faisais souvent l’expérience que les artistes malgaches que nous connaissons en Europe ne sont pas comme célèbres dans leur patrie et vice versa.
Germain Randrianarisoa, mieux connu comme Rajery, est un des innovateurs les meilleurs et principaux de la valiha. Sauf cela, il est aussi une des personnes les plus sympathiques et douces que j’ai jamais rencontré. Les valihas que j’ai dans mon appartement – je les ai acheté de lui, quand je l’ai rencontré pendant un festival de la musique malgache à Paris en novembre de 2001, et les instruments sont des souvenirs très de valeur pour moi.
L’enfance de Rajery n’était pas facile. Quand il avait seulement 11 mois, il a été par hasard empoisonné et a perdu sa main droite. Mais cette malchance ne l’a pas empêché de réaliser son rêve : devenir un des meilleurs joueurs de la valiha. Avec l’aide de sa propre énergie et de ses parents, il a finalement realisé et materialisé son rêve. Malgré son handicap, il est maintenant un des meilleurs joueurs de la valiha. À propos, Rajery refuse de même accepter le mot ‘handicap’. Il est convaincu que les handicaps n’existent pas, mais que tous les individus sont différents avec de différents talents et capacités.
Dorotanety est le titre du premier disque de Rajery qui a été publié en 1999. Il unit des éléments de la musique folkloristique avec les influences du jazz, funk et pop. C’est un cocktail musical très individualiste des chansons tant instrumentales que vocales. Certaines des chansons sont assez compliquées et offrent des variations cadencées et ”jazzy”, d’autres sont répétitifs et ”minimalistic”, rappelants des melodies qui sont jouées pendant les cérémonies traditionnelles malgaches. La technique très spéciale de Rajery ajoute de nouveaux accents et nuances au son du valiha. Son jeu se compose tant de la beauté que de beaucoup d’énergie. C’est littéralement musique sans les limites de temps, musique avec sa propre âme. L’énorme talent de Rajery est prouvé aussi par le fait qu’il joue tous les instruments (pas seulement le valiha) sur ce disque lui-même.
Rajery – Dorotanety (Recension)
Låtlista:
1.: Malaso
2.: Jijy
3.: Malahelo Ny Tany
4.: Rila
5.: Embona
6.: Songetaka
7.: Dadilahi
8.: Ankizy Mitondra Kilema
9.: Faly
10.: Fahendrena
11.: Doratanety
Chers lecteurs malgaches! La version française de cet article sera publiée dans quelques heures. Merci pour votre patience.
Germain Randrianarisoa eller Rajery, som han kallar sig med artistnamn, är en av de största innovatörerna när det gäller att spela det endemiska madagassiska bambuinstrumentet valiha. Dessutom är han en av de vänligaste och mest engagerade människor jag någonsin träffat. Han är inte bara en framstående musiker, utan även en väldigt skicklig och framgångsrik pedagog. De beskedliga medel som han har tjänat ihop med sin musik har han inte använt till sig själv, utan har investerat i att bygga upp musikskolor för de fattigaste barnen i hans hemland.
Rajery har inte direkt haft en lätt uppväxt, och hans förutsättningar för att bli musiker var inte heller särskilt bra. Det mest otroliga med Rajerys spelkonst är nämligen att han bara kan använda sin vänstra hands fingrar, för han förlorade sin högra hand i spädbarnsålder genom en mystisk förgiftning. Detta har dock inte hindrat honom från att målmedvetet satsa på det han ville bli, nämligen en framstående valiha-spelare. Och mycket riktigt har han lyckats med denna smått otroliga bedrift. Han tillhör numera de mest erkända spelarna överhuvudtaget.
Dorotanety är Rajerys debutalbum från 1999 och förenar musikaliska element ur Madagaskars folklore med funk, jazz, blues och pop. Det blir en mycket egensinnig och ytterst njutbar cocktail av både instrumentella och vokala låtar. Ibland mycket intrikata och fyllda av tempoväxlingar, andra gånger är låtarna snarare minimalistiskt repetitiva, så som de brukar vara när de utgör musiken för en traditionell madagassisk ceremoni. Rajerys speciella teknik ger valihan en ovanlig och ny accentuering. Hans spel återger både skönhet och energi. Detta är bokstavligt talat besjälad och tidlös musik. Att Rajery är en utomordentligt musikalisk talang bevisas inte minst av att han inte bara spelar valiha, utan även samtliga andra instrument på detta album.
