Encore un clip avec Rakotozafy

Un morceau de Rakotozafy

Rajery – Dorotanety (Critique)

Les titres:
1.: Malaso
2.: Jijy
3.: Malahelo Ny Tany
4.: Rila
5.: Embona
6.: Songetaka
7.: Dadilahi
8.: Ankizy Mitondra Kilema
9.: Faly
10.: Fahendrena
11.: Doratanety

Detta är den franska versionen av inlägget som jag publicerade senast i denna blogg.

Sans doute beaucoup de mes lecteurs malgaches connaissent Rajery très bien et mon article peut être un petit peu superflu. D’autre part, je faisais souvent l’expérience que les artistes malgaches que nous connaissons en Europe ne sont pas comme célèbres dans leur patrie et vice versa. 

Germain Randrianarisoa, mieux connu comme Rajery, est un des innovateurs les meilleurs et principaux de la valiha. Sauf cela, il est aussi une des personnes les plus sympathiques et douces que j’ai jamais rencontré. Les valihas que j’ai dans mon appartement – je les ai acheté de lui, quand je l’ai rencontré pendant un festival de la musique malgache à Paris en novembre de 2001, et les instruments sont des souvenirs très de valeur pour moi. 

L’enfance de Rajery n’était pas facile. Quand il avait seulement 11 mois, il a été par hasard empoisonné et a perdu sa main droite. Mais cette malchance ne l’a pas empêché de réaliser son rêve : devenir un des meilleurs joueurs de la valiha. Avec l’aide de sa propre énergie et de ses parents, il a finalement realisé et materialisé son rêve. Malgré son handicap, il est maintenant un des meilleurs joueurs de la valiha. À propos, Rajery refuse de même accepter le mot ‘handicap’. Il est convaincu que les handicaps n’existent pas, mais que tous les individus sont différents avec de différents talents et capacités.

Dorotanety est le titre du premier disque de Rajery qui a été publié en 1999. Il unit des éléments de la musique folkloristique avec les influences du jazz, funk et pop. C’est un cocktail musical très individualiste des chansons tant instrumentales que vocales. Certaines des chansons sont assez compliquées et offrent des variations cadencées et “jazzy”, d’autres sont répétitifs et “minimalistic”, rappelants des melodies qui sont jouées pendant les cérémonies traditionnelles malgaches. La technique très spéciale de Rajery ajoute de nouveaux accents et nuances au son du valiha. Son jeu se compose tant de la beauté que de beaucoup d’énergie. C’est littéralement musique sans les limites de temps, musique avec sa propre âme. L’énorme talent de Rajery est prouvé aussi par le fait qu’il joue tous les instruments (pas seulement le valiha) sur ce disque lui-même.

Rajery – Dorotanety (Recension)

Låtlista:

1.: Malaso
2.: Jijy
3.: Malahelo Ny Tany
4.: Rila
5.: Embona
6.: Songetaka
7.: Dadilahi
8.: Ankizy Mitondra Kilema
9.: Faly
10.: Fahendrena
11.: Doratanety

Chers lecteurs malgaches! La version française de cet article sera publiée dans quelques heures. Merci pour votre patience.

Germain Randrianarisoa eller Rajery, som han kallar sig med artistnamn, är en av de största innovatörerna när det gäller att spela det endemiska madagassiska bambuinstrumentet valiha. Dessutom är han en av de vänligaste och mest engagerade människor jag någonsin träffat. Han är inte bara en framstående musiker, utan även en väldigt skicklig och framgångsrik pedagog. De beskedliga medel som han har tjänat ihop med sin musik har han inte använt till sig själv, utan har investerat i att bygga upp musikskolor för de fattigaste barnen i hans hemland.

Rajery har inte direkt haft en lätt uppväxt, och hans förutsättningar för att bli musiker var inte heller särskilt bra. Det mest otroliga med Rajerys spelkonst är nämligen att han bara kan använda sin vänstra hands fingrar, för han förlorade sin högra hand i spädbarnsålder genom en mystisk förgiftning. Detta har dock inte hindrat honom från att målmedvetet satsa på det han ville bli, nämligen en framstående valiha-spelare. Och mycket riktigt har han lyckats med denna smått otroliga bedrift. Han tillhör numera de mest erkända spelarna överhuvudtaget. 

Dorotanety är Rajerys debutalbum från 1999 och förenar musikaliska element ur Madagaskars folklore med funk, jazz, blues och pop. Det blir en mycket egensinnig och ytterst njutbar cocktail av både instrumentella och vokala låtar. Ibland mycket intrikata och fyllda av tempoväxlingar, andra gånger är låtarna snarare minimalistiskt repetitiva, så som de brukar vara när de utgör musiken för en traditionell madagassisk ceremoni. Rajerys speciella teknik ger valihan en ovanlig och ny accentuering. Hans spel återger både skönhet och energi. Detta är bokstavligt talat besjälad och tidlös musik. Att Rajery är en utomordentligt musikalisk talang bevisas inte minst av att han inte bara spelar valiha, utan även samtliga andra instrument på detta album.

Lyuba, Jaojoby, Fifi et Maki

Notre petite fille Lyuba vraiment aime beaucoup la musique malgache. Aujourd’hui (c v d le 2 mars, quand j’ai publié cet article le premier fois) elle a aussi découvert le roi du salegy Jaojoby. Elle danse au rythme de la chanson “Vambanao” et a choisi un partenaire suédois et un malgache: sa poupée de Fifi Brindacier et son maki qui s’appele Ruth. C’est l’union culturelle parfaite…

Vår lilla Lyuba har verkligen fått smak för musiken från Madagaskar. Idag (dvs den 2 mars i år, då jag publicerade detta inlägg ursprungligen) upptäckte hon salegy-dansens 6/8-takt. Hon dansar till rytmen av Jaojobys sång “Vambanao” tillsammans med sina två utvalda partners: svenska Pippi och ringsvanslemuren Ruth från Madagaskar. Om inte detta är den perfekta kulturella föreningen…

Tianjama – Pitiraoka (Critique)

Les titres sur l’albom:

Ngoma Lahosanao
Zaina
Hamparesaka salegy
Any himboany
Amia joro
Raha mbola velogno
Namana mahafatoky
Pitiraoka
Mboty
Lemama
Tianjama est, comme Jaojoby, un des représentants les plus populaires du style musical salegy. Évidemment je n’ai pas besoin d’expliquer aux gens du Madagascar le mot “salegy” (comme j’ai fait dans la version suédoise de cette critique), et que ce style est typique pour la tribu Sakalava dans les parties du Nord et occidentales de l’île. Et évidemment vous savez aussi que malesa est une variante plus lente du salegy et que Tianjama chante de telles chansons aussi. Au lieu de cela je vous dirai comment je comme un Suédois perçois sa musique.

J’aime les chansons de Tianjama, parce qu’ils semblent très vrais dans mes oreilles. Sa musique n’affiche aucune influence par le pop américain ou européen, mais maintient son caractère original. Les rythmes sont (pour un auditeur européen) inhabituels et l’instrumentation est très unique. Particulièrement, j’apprécie sa musique quand il joue des chansons dans le rythme de watchawatcha, parce qu’il me rappelle la musique de guitare du Kenya, et j’aime des guitares kényanes.

À proprement parler, la musique de Tianjama n’est pas la musique pour simplement écouter, mais vous devez y danser.  C’est très répétitif et presque hypnotique. La musique exige le mouvement, beaucoup de personnes autour de vous et de préférence une boisson délicieuse dans votre main. L’album “Pitiraoka” est représentatif pour le travail de Tianjama en général. L’homme avec le bonnet de base-ball est une garantie pour des bonnes fêtes avec la joie et l’air de bouger.

Tianjama – Pitiraoka (Recension)

Låtar:

Ngoma Lahosanao
Zaina
Hamparesaka salegy
Any himboany
Amia joro
Raha mbola velogno
Namana mahafatoky
Pitiraoka
Mboty
Lemama
Chers amis malgaches, si vous désirez une traduction francaise de cette petite critique, dites-moi s’il vous plaît. Merci

“Le Grand Maître” Tianjama är tillsammans med Jaojoby en av de allra främsta representanterna av en speciell dansant musik i Madagaskar som kallas salegy. Den är unik för sitt ursprungsland och har en mycket snabb 6/8-delars-rytm som varierar tempomässigt och kallas, när den är lite långsammare och “tryckaraktig”, för malesa. Salegy har sitt ursprung i de norra delarna av den stora ön, och det är främst folkstammen Sakalava som associeras med denna musikaliska stil. 

Men Tianjama behärskar även andra danser som är typiska för Madagaskar, bl.a. en som heter “watcha-watcha” och som jag tycker mycket om, kanske för att den i sin struktur påminner lite grann om den gitarrbetonade kenyanska musiken som också faller väldigt mycket i min smak.

Tianjamas musik är, strängt taget, bruksmusik, dvs. den hör hemma på fester och ska dansas till. Dess repetitiva och nästan hypnotiska karaktär lämpar sig inte så mycket för ren genomlyssning, utan den här musiken kräver rörelse, folkvimmel och gärna något gott att dricka till i handen. Albumet Pitiraoka är väldigt representativ för Tianjamas samlade produktion och ger en bra akustisk bild av hans talanger.

Erick Manana – Made in Gasikara (Critique)

Les titres:

Hira-gasy ve?
Tana-mahajanga
Maty aho e!
Feom-baliha
Aza ariana ny lambanao
Izato an-kantonao re ry nosiko
Mialagalana ve?
Tsy mbola matory na maty
O! Ry bey O!
Diavolana ny andro
Maniditsidina
Aza hilaozana aho
I be manonaka

Det här inlägget är en fransk översättning av föregående recension och riktar sig främst till några vänner från Madagaskar som brukar läsa min blogg.

Le nouveau disque d’Erick Manana ’Made in Gasikara’ a été vendu pendant le concert de LSNT à Paris et parce qu’il n’est pas disponible quelque part ailleurs, je l’ai acheté évidemment. C’est en général tout à fait difficile de nos jours d’acheter les albums de Manana, parce qu’il ne produit plus ses albums avec les grandes labels. Il préfère faire tout lui-même du début à la fin.

Je n’ai pas trouvé d’informations sur le nouvel album dans Internet et malheureusement nous n’en avons pas parlé pendant notre conversation courte avec Manana après le concert. Ainsi moi et mes lecteurs, nous devons compter sur mon propre jugement et ma propre connaissance de l’artiste et de sa musique. Puisque je suis un vazaha, ma connaissance et impressions sont peut-être pas les mêmes comme ceux d’une personne malgache. J’espère que vous m’excuserez pour cela.Erick Manana ressemble partiellement à un autre de mes grandes idoles, Neil Young. Je ne fais pas allusion à leur apparence extérieure ou leurs styles musicaux. Je fais allusion à leur haute intégrité musicale, à leur autonomie et à leur capacité de toujours surprendre leurs fans avec de nouvelles idées. Et en même temps, ils sont toujours distinctement les mêmes personnes qu’ils étaient.

“Made in Gasikara” se distingue des autres disques qu’Erick Manana a publiés. Cette différence concerne le choix de chansons et le “fil rouge” de cet album. Ici, il y a moins d’un foyer sur la musique folk traditionnelle. Le style prédominant sur cet album est un peu “jazzy”, et il y a tant arrangements strictes qu’il y a aussi l’espace pour l’improvisation. Pour la première fois dans sa carrière, Erick Manana a rassemblé un orchestre entier qui se compose d’une section de “brass”, deux percussionnistes, un joueur accordeon, un contrabassist. Et naturellement, son vieiux ami Passy participe avec son valiha. Et finalement, évidemment, il y a Erick lui-même avec sa guitare acoustique, mais cette fois il joue aussi l’hybride malgache  entre l’ukulele et la guitare à quatre cordes, que l’on appelle kabosy.

Manana fait souvent de nouvelles versions de chansons populaires du pop et du jazz. Il donne à ces chansons un “touch” malgache très fort, et en effet quelquefois il est difficile identifier les chansons orginales. Évidemment, c’est exactement cela ce qui rend cette idée si intéressante. Sur cet album, il remodèle, parmi d’autres, les chansons “What a wonderful world” par Louis Armstrong, “La vie en rose” par Edith Piaf, “Ne me quittes pas” par Jacques Brel et la vieille chanson de jazz “All of me”. Mais je trouve aussi quelques très vraies chansons malgaches qui me rappellent comment le grand Rakoto Frah composait et arrangeait sa musique. Comme Rakoto Frah était le père spritual d’Erick Manana, ce n’est pas une grande surprise.

Pour un fan réel d’Erick Manana, le nouveau disque est un autre morceau important de la mosaïque multifacétieuse dont ce musicien doué se compose. Les fans de la musique “ordinaire” de Manana pourraient être un peu déçus, parce que ce disque ne contient pas beaucoup de musique malgache traditionnelle. Pourtant, Erick m’impressionne très beaucoup, parce qu’il est un musicien vraiment honnête qui croit dans ce qu’il fait. Il n’est pas séduit par les tendances et les modes et il ne permet pas à l’expections d’autres gens de l’influencer. À cause de cela, j’aime ce disque autant que ses autres. “Made in Gasikara” n’est pas disponible dans les magasins, ni dans Internet, ni dans la vie réelle. Mais je sais le nom et le numéro de téléphone de l’homme qui a enregistré et produit cet album. Si vous vous intéressez, envoyez-moi s’il vous plaît un e-mail ou un commentaire et je vous dirai où vous pouvez acheter cet album.

Erick Manana – Made in Gasikara (Recension)

Låttitlar:
Hira-gasy ve?
Tana-mahajanga
Maty aho e!
Feom-baliha
Aza ariana ny lambanao
Izato an-kantonao re ry nosiko
Mialagalana ve?
Tsy mbola matory na maty
O! Ry bey O!
Diavolana ny andro
Maniditsidina
Aza hilaozana aho
I be manonaka

Chers amis malgaches, je vais publier une version française de cette critique un petit peu plus tard. Merci pour votre patience.

Erick Mananas nyaste CD “Made in Gasikara” såldes under Lolo Sy Ny Tarinys konsert i Paris, och då var jag naturligtvis tvungen att slå till, eftersom det är otroligt svårt nuförtiden att få tag på hans skivor. Han har slutat publicera sina album hos någon etablerad label och gått över till att utge sina alster helt och hållet själv.

 Albumet “Made in Gasikara” är såpass nytt att det inte alls går att få någon information om den från några etablerade världsmusikkällor, och det korta mötet som jag fick med Manana efter konserten den 1 mars räckte inte till för att kunna ställa alla frågor som jag var intresserad av i samband med nya CD:n. Därför får jag och eventuella läsare för närvarande hålla till godo med mitt alldeles eget omdöme samt mina bakgrundskunskaper om artisten och hans produktion.

Erick Manana har enligt min uppfattning vissa likheter med en annan av mina stora idoler, nämligen Neil Young. Jag menar då inte det yttre eller musikstilen, utan snarare den höga graden av artistisk integritet, det i konstnärligt avseende sunda måttet av egensinne och en förmåga att ständigt överraska sina åhörare, samtidigt som båda alltid förbli omisskännliga sig själva.

“Made in Gasikara” skiljer sig från föregångarna i Erick Mananas diskografi främst genom musikernas sammansättning och den musikaliska röda tråden. Det är i jämförelse med andra album mycket mindre fokus på den genuina madagassiska folkloren. I stället dominerar här en förkärlek för en lätt jazzig lekfullhet med både strama arrangemang och utrymme för improvisatorisk skaparglädje. För ovanlighetens skull har Manana här samlat ihop ett helt orkester som består av en blåssektion, två percussionister, en dragspelare, en kontrabasist samt gamle trotjänaren Passy som spelar det endemiska instrumentet valiha. Och så naturligtvis Erick själv inte bara med sin vanliga akustiska gitarr, utan även med den madagassiska hybriden mellan gitarr och ukulele som heter kabosy.

Manana har redan under tidigare år gjort alldeles säregna och madagassiskt präglade coverversioner av både mycket populära europeiska och amerikaniska standardlåtar, men även av ganska okända sånger. På detta album presenterar han ett flertal sådana omdaningar som man inte alltid genast känner igen. Det handlar t.ex. om Louis Armstrongs “What a wonderful world”, Edith Piafs “La vie en rose”, Jacques Brels “Ne me quitte pas” och jazzklassikern “All of me”. Men det finns även ett fåtal ursprungliga madagassiska sånger med vars arrangemang påminner mig om hur framlidne legenden Rakoto Frah brukade arrangera sina låtar.

För ett inbitet och troget Manana-fans är denna skiva en berikande nyhet och en liten mosaikbit till för att komplettera den mångfacetterade bilden av denne utmärkte musiker. Som jag redan antydde imponerar han på mig främst genom sin beslutsamhet att göra den musik han själv tror på i ett visst ögonblick, utan att låta sig (för)föras av trender och andras förväntningar. Just därför lyssnar jag lika gärna på detta nya album som på hans äldre produktioner.

“Made in Gasikara” finns varken att köpa i butiker eller via internettjänster. Vill man få tag på ett exemplar så kan man kontakta mig, för i så fall vidarebefordrar jag de nödvändiga uppgifterna.

LSNT clip

Ett litet intryck av LSNT’s konsert i lördags förmedlas genom detta videoklipp som en snäll medmänniska la ut på dailymotion.com

Une impression du concert de LSNT.

Ramahy nous a donné ce clip.